Äntligen måndag, ny dag, ny vecka och en ny start, eller vad är det man säger? För mig blev det i alla fall en ny start. Även om jag startade dagen med att försova mig (att vakna 25 minuter innan man börjar jobbet är ingen höjdare start) men ändå lyckas komma i god till jobbet så har dagen varit bra. Jag har varit helt slut i både kroppen och huvudet, det är som att tröttheten attackerar kroppen. Som att efter helgens illamående och ångestattacker så sköljdes tröttheten över mig.

Men jag måste faktiskt ge mig själv en klapp på axeln, för trots tröttheten och segheten så tog jag mig till gymmet. Det kanske inte var bästa passet men för mig just i dag var det precis vad jag behövde. Jag känner glädje och stolthet just nu. För att jag orkade trotsa mig själv och göra nått bra. Att jag orkade gå till gymmet trots att kroppen skriker att jag ska lägga mig i ide och inte göra nått. Men jag vet innerst inne att jag mår bäst av att träna, ångestattackerna blir bättre och jag mår allmänt bättre då. Men det är det där att ta sig dit, att inte lyssna när kroppen vill något annat (vilket är en svår balansgång eftersom ibland måste jag vila kroppen).

Men idag gick jag dit och det är jag så otroligt jäkla stolt över!

Nu blir det kokt ägg, proteinpudding med färska bär o frukter. För nu tar jag ett steg i taget, det där med middag är en svårare bit. Så det här får duga. Jag äter i alla fall. Klapp på axeln där med tycker jag.