Varför kan inte allt bara vara bra? Varför har just jag fått den här jävla skiten? Varför jag? Jag är inte stark nog att klara det här. Alla uppförsbackar. Jag är så trött på att aldrig få känna mig bra.

 

Var länge sedan jag kände behovet att skriva av mig men nu vet jag inte vad jag ska göra med mina tankar.

 

Äntligen har jag fått en medicin som håller magen helt ok, får endast några få extrema kramper i veckan och sakta men säkert börjar jag faktiskt känna suget efter mat. Men så kommer dessa jävla biverkningar. Det började med att det kliade lite grann på armarna, sedan benen. Sen började man se små röda prickar på kroppen. Kliar jag inte får jag panik, men när jag väl kliar så slutar det ofta med att jag istället kliar sönder utslagen. Jag vaknar ofta på nätterna för att det svider pga jag har kliat sönder något.

 

Just nu har jag precis tagit mig igenom den värsta hittills med det här. Jag kände hur det kliade samtidigit som jag började få en ångestattack. Jag ville klia bort allt, Men det gick såklart inte. Tog istället en atarax som iallafall fick mig på "normala" tankar så jag klarade av att ställa mig i en iskall dusch. Det hjälpte faktiskt men oj vad det sved på kroppen när vattenstrålarna nuddade min kropp.

 

Jag skäms över min kropp just nu. Om en månad åker jag utomlands och om jag ska vara ärlig så är det med blandade känslor. Jag skäms över hur min kropp ser ut nu. Med röda utslag på större delen av kroppen. Det ser hemskt ut. Jag kommer skrämma livet ut alla som ser mig. Men det ska bli skönt att komma iväg och bara vara, bara ta det lugnt.

 

Imorgon ska jag försöka ringa läkaren så han kan skicka en remiss till hudläkaren på Ersta. Det här går inte längre. Det påverkar för mycket av mitt liv. Men jag är samtidigt rädd. Rädd för vad man ska säga. Om det är pga medicinen, kommer det då vara värt att fortsätta med den? Jag är så trött på att hitta en medicin som jag tror fungerar, jag bygger upp ett hopp och en tro om att jag ska bli bra så kommer det alltid någon biverkning som förstör. Jag hatar det, jag hatar det mer än vad jag hatar själva sjukdomen tror jag.