Just nu har jag tusen tankar i mitt huvud. Imorgon ska jag äntligen få svälja en kamerakapsel som ska fota hela vägen genom tarmen för att se om jag har inflammation på något mer ställe än i ändtarmen. 

 

Jag är förväntansfull men samtidigt så fruktansvärt rädd. Vet egentligen inte vad jag är mest rädd för, att det ska visa något eller att man inte kommer hitta någonting. Oavsett resultat kommer jag troligtvis börja med ny medicin så att jag kan få må bättre. 

 

Är så trött på att spela teater när jag lämnar min lägenhet men så fort jag kommer hem gråter jag. Här nog gråtit varje dag senaste veckorna. Så glad att jag då har haft Daniel här vid min sida. 

 

Jag försöker hela tiden hålla huvudet högt och utåt sett inte visa hur jag mår, hur ont jag har och hur dåligt jag mår. Helgen har varit en riktig prövning där jag under hela lördagen var tvungen att spela teater för att inte avslöja hur jag mådde. Eller ja egentligen är det ju det jag gör varje dag. 

 

Men idag brast det. Av en sån liten skit grej att två personer i min omgivning åt glass medan jag tvingades till fasta pga morgondagens undersökning. Jag som inte ens brukar bry mig om mat osv men just glass. Fy vad gott det hade varit med glass!! Imorgon vid 13 när jag får äta igen ska jag äta glass. Vet att jag kommer ångra mig pga hur ont jag kommer få men får ju ändå ont av allt ändå så. Jag vill ha glass! Helst nu på en gång. Men istället ska jag försöka ta min extra onda mage och försöka sova nu. Så att jag kan få onsdag och undersökningsdag. 

 

Jag  vill bara få det här överstökat.