Har nyss tagit den första tabletten av den nya medicinen, med blandade känslor. Känslan av att nu kommer allt bli bra är nog den känsla som jag känner mest men sen har jag känslan av alla biverkningar, och kan inte låta bli att tänk om det inte hjälper, men även om de hjälper..tänk om jag börjar tappa hår hur gör jag då? Jag vill inte de! Läste att det finns en risk att man kan få håravfall och att det oftas växte ut igen under behandnlingen..OFTAS okej då kan jag inte låta bli att tänka tänk om det inte gör de?? Halllååååååå tillräckligt att jag mår dåligt ju. Men känslan av det positiva, att jag ska bli sort sett symtomfri överväger de negativa!

Nu tänker inte jag låta den här skiten bestämma över mig mer, sjukdomen ska INTE få bestämma över mitt liv. Är trött på att må dåligt, att bara vara hemma och inte orka nått. Trött på smärtan, trött på att må illa, trött på allt! Trött på att låtsas allt är bra, trött på att ljuga när någon frågar hur jag mår..jag trött på det här! Därför ska jag umgås med min finfina vän, en vän jag inte behöver låtsas för, en vän jag kan prata med. Fina vänner är det bästa när man dåligt. <3 därför blir det vänner och fotboll idag. Eller släkt och fotboll .. Ska iallafall kolla på fotbollen (el clasico) med någon jag inte behöver låtsas för! :) <3

Va fan, de räcker väl med att man mår förjävligt..svindyrt de här. 1900 för vaccin så jag får börja med nya medicinen sen kosta medicinen jag äter nu koste 1700 fan förjääääääääävligt!!! Blääää där försvann mina pengar :(

Har sovit så mycket så jag borde vara pigg och orka med saker nu, men nej då..mår så illa så vill bara ta det lugnt fast det finns ju inte mkt annat man vill göra i de här vädret.. Vissa vänner är guld värda, det är dom som gör så man orkar. Dom som verkligen bryr sig, fina vänner! Tänk att bara ett sms kan få en att bli så glad, bara för att de smset visa att någon bryr sig!

Idag var en sån dag när jag inte kunde hålla muren uppe längre, bröt ihop på jobbet..skulle ringa läkaren och prata och då bröt jag ihop..sen kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Jobbig dag idag alltså. Provade att äta kyckling till lunch men de gick sådär! Fick jätteont igen..fan!

JAG ORKAR INTE MER!!! Orkar inte ha ont varenda jävla dag..orkar inte spela teater mer och låstas att är bra, att jag mår kanon..jag spelar ett spel, jag spelar teater när jag är bland folk och oftast går det utmärkt .. men all min energi går åt till att låtsas vara frisk .. jag står ut, jag mår "bra" inför alla men när jag kommer hem, där ingen kan se mig utom min familj då river jag muren som jag varje morgon bygger upp på nytt. När jag är hemma i säkerhet då kan jag må dåligt .. då kan jag tala om hur jag, hur ont de gör och hur trött jag.

Vet inte varför jag är så..vet ju att dom på jobbet och mina nära o kära inte bryr sig om sjukdomen men jag vill liksom inte visa utåt hur dåligt jag mår .. utsidan ser glad ut liksom. Men visst ibland visar jag även på jobbet hur jag mår, fast inte riktigt jag visar lite .. men jag vill inte riva hela muren då.. inte ens halva.

En kille/man sa en gång till mig att om jag träffar en kille är de här det sista jag ska berätta .. men hur ska jag klara det? Ska jag skämmas så mycket så jag ska spela ett spel? Dag ut och Dag in? Jag tror inte jag kan leva med någon som inte förstår eller iallafall försöker förstå. Jag tror inte jag vill va vän eller vara med någon som inte kan acceptera. Jag menar hade jag haft migrän har det varit okej? Hade jag brytit en arm? Fått en stroke? Eller en annan onsynlig sjukdom? men inte de här? Aja skit samma jag har mina kompisar, mina vänner o nära och kära som förstår eller iallafall försöker förstå.

Och jag har det här, där jag kan skriva av mig, allt jag tänker .. för den här sjukdomen är det som tar upp mycket av mitt tänkande .. väldigt mycket av mitt tänkande.

Eftersom allt blivit sämre nu ska jag prova att enbart äta soppa och fisk denna vecka och se om det blir bättre, hoppas hoppas hoppas det blir bra men till dess får jag behålla muren, muren som jag varje morgon bygger upp på nytt