Det var länge sen, riktigt länge sen jag grät så här mycket, sen jag kände mig så här svag. Att gråta så mycket, grät hela dagen igår och kämpade som bara den för att hålla tårarna tillbaka på jobbet, när jag kom hem igen började det, så nu har jag nog slut på gråt. Hoppas jag! Tänk om det va lika lätt att bli av med de onda..ha jätteont i två tre dagar och är de borta, sen är man som vanligt igen. Men nej dåå. Det är ju ändå de där som får mig gråta, när jag inte orkar vara stark längre. När det starka bara försvinner.

De e ett helvete att leva med det här, leva med sjukdomen, skitsjukdomen som jag brukar kalla det här hemma. Usch måste låta som världens mest negativa människa som alltid alltid mår dåligt men så är inte fallet, eller mjoo mår dåligt i stort sett every day MEN inte när jag är ute bland folk därför märker man knappt på mig att jag mår dåligt, det gör bara min familj eller dom läser de här. Men nu är jag sjukt trött på de här, fick ny medicin (imurel) som i sin tur gav mig ännu mer ont i lederna samt förhöjda levervärden så det var bara sluta med det, nu väntar jag på svar om jag kan börja med en annan medicin men under tiden får jag väl acceptera att må uselt! Skulle inte ens önska den personen jag ogillar mest de här! Mår sjuk illa nu och smärtan de senaste dagarna har inte varit roligt..fryser och usch vill inget hellre än att bara just nu gräva ner mig under ett täcke och vakna när dom kommit på ett botemedel till mig. :(