Jag bara måste säga att jag älskar onsdagar! Jag älskar mage rumpa lår passen och instruktören är grym och värd en stor eloge. Även om jag stundtals vill spy, gråta eller bara lägga mig ner och ge upp så är det i slut ändan värt allting. Och när jag snart har lärt mig vart just min gräns går för att inte köra slut på mig själv och må så fruktansvärt dåligt så kommer jag älska dom här onsdagarna ännu mer!

Nu har jag jobbat två dagar på hel tid och jag är så sjukt slut o huvudet. Det gör typ ont i ögonen för att jag är så trött men det känna ändå jäkligt bra att vara tillbaka på jobbet. Glädjen och kärleken som barnen och vissa föräldrar ger är ju guld värt och det hjälper mig att orka. Jag ska i allafall, trots tröttheten avsluta min kväll med ett pass på gymmet, mage rumpa lår står på schemat och det ska vi så skönt att komma dit! Älskar att kliva in på gymmet för där kan jag glömma allt annat som jag tänker på och jag kan fokusera på bara träningen. Dessutom blir kroppen lika trött som huvudet och det är ett stort plus. Och det känns på något sätt att jag vinner över mig själv när jag kämpar mig till gymmet trots att jag bara vill gräva ner mig under täcket och sova sova sova. Men den där vinsten över mig själv gör mig så himla sjukt glad!

Igår var en bra dag, en riktigt bra dag! Eftersom jag verkligen har tröttnat på att vara trött så köpte jag gerimax performance på apoteket. Den innehåller massa bra saker som bidrar till mental presentationsförmåga och vakenhet/pigghet så som rosenrot, guarna och ginseng. Den innehåller även koffein. Igår morse tog jag som vanligt den här tabletten, det jag dock inte tänkte på var koffeinet så jag drack även en nocco.. Lite halvt speedad på koffein drog jag ner till gymmet vid tio tiden med mamma och pappa och vi hade ett riktigt bra pass. Och jag kände mig för första gången på länge riktigt pigg, i både huvudet och kroppen. En sån otroligt skön känsla. Jag hade sån energi så mamma tillochmed nästan blev rädd för mig haha nog bara för hon har glömt bort hur en pigg sofie är! Efter gymmet så satt piggheten kvar så jag passade på att städa och tvätta och fixa hemma, såna där saker som har krävt enorm kraftansträngning tidigare. Och det kändes så bra, att en sån liten sak som att kunna städa utan att det tar emot kan göra mig så glad. Kvällen avslutades sedan ännu bättre trots att energin sakta började försvinna från mig. Jag och mamma åkte till Hammarby sjöstad för att träffa Jessica och hennes mamma. Mum's vilken god mat det bjöds på, och efterrätten! Vi satt och pratade om allt och inget o bara tog igen massa tid! Så tack för ett grymt bra avslut på dagen!

Jag sitter och kollar på tv, eller ligger i sängen för att sova när det plötsligt blir svårt att andas. Varje andetag blir en ansträngning. Det känns som att luften fastnar i bröstkorgen, att den aldrig kommer ner till lungorna. Man känner en tår som sakta rinner ner för kinden, en tår blir två och snart är kinderna fuktiga av gråt. Paniken växer och andningen blir svårare och svårare. Händerna börjar skaka och svetten börjar komma fram trots att jag fryser. Jag blir rädd men försöker intala mig själv att det inte är farligt, jag vet att det inte är farligt. Jag vet att jag får luft trots att det känns som det motsatta. Jag försöker andas lugnt, inte få panik för då blir det värre. Sakta känner jag hur andningen blir lättare och skakningarna försvinner långsamt iväg och kvar sitter jag och fryser med kinderna fulla av tårar. Ångestattacker är vanliga, inte bara hos mig själv utan hos många, fler än vad man kan tro. Men av någon anledning är det ingenting man pratar om, men jag kan garantera att ni åtminstone känner någon som lider av ångestattacker. Alla kanske inte känner som jag gör, en del har värre och en del har mildare men det tar inte bort det faktum att när du sitter där med en ångestattack så är det hemskt, oavsett hur kraftfull den är.

Ah ikväll är jag så jävla stolt övet mig själv! Trots en skit dag, varit helt förlamande trött och trots att jag har lovat mig själv att inte sova bort dagen så gjorde jag det, kände mig så sjukt dålig när jag gick upp men den där känslan av värdelöshet vände då jag tog på mig träningskläder och gick till gymmet för att träna med min kusin Kan inte ens beskriva hur mycket jag har saknar att gymma med den där människan! Jag kände mig så taggad! Men den känslan byttes snabbt ut till magont, yrsel och illamående men jag var där och jag tränade (inte det bästa passet men jag var där). Gick hem från gymmet och mådde ännu sämre fysiskt men jag gick hem och vilade och trots att min nästa träningskompis ställde in kvällens mage rumpa lår pass så kämpade jag mig till gymmet och jag körde passet, och det är för det som jag är så stolt över mig själv! För inte alls länge sen hade jag struntat i att träna när min träningspartner ställer in men inte idag, idag trotsade jag mig själv. 1 poäng till mig och 0 poäng till chrons