Nu börjar den här veckan äntligen lida mot sitt slut. Verkligen äntligen! Är i megastort behov av helg. Har levt på alvedon sedan i måndags pga av ständig huvudvärk och ledvärk. Känns hemskt jobbigt att må så. Men men, magen har ändå mått rätt så ok men tröttheten och huvudvärken har resulterat i noll träning vilket känns surt då jag äntligen började komma igång men man måste lyssna på sin kropp! Nu ska jag iallafall sova så att jag orkar med veckans sista arbetsdag också plus hockeyn efter det :) sov gott!

Jag förstår verkligen inte varför man/jag alltid får ont i mina leder efter jag druckit alkohol..spelar ingen roll om det är mycket eller lite jag dricker vaknar ändå upp med världens ledvärk. Drack två glas vin igår mellan 20-03 två ynka glas under hela den tiden och ändå vaknar jag upp med smärta..fattar inte varför? Ont gör det iallafall.

Sitter och väntar på att klockan ska bli halv elva så jag kan gå till gymmet med Mica. Cxworx står på schemat sen ska jag hem och städa är tanken :) känns som att det blir en bra lördag. Känner mig ovanligt pigg också (kan försig bero på att jag somna vid halv nio igår kväll) ändå rätt skönt :)

Såå skönt att jag äntligen börjat komma igång med träningen igen efter ett uppehåll då jag flyttat runt lite här och där av olika anledningar. Men nu börjar jag komma in i mina rutiner igen (efter nån månad sådär hihi) varför är det nästan alltid svårt att starta och komma in i rutiner men såå enkelt att bryta dom? Har iallafall varit på gymmet..körde bara kondition idag dock, 14km cykling fick det bli innan jag bar mig av hemåt för att äta maat! :) Nu ska jag bara lyckas hålla igång det här med träningen..jag vet ju hur grymt bra man mår när man tränar regelbundet :)

Sjukt vad fort tiden går! idagarna är det tre år sedan jag fick diagnosen chrons och det har varit tre blandade år. Det har varit jobbigt, jag har mått dåligt, jag har förlorat vänner för att jag var för dålig för att orka göra nått MEN jag har också uppnått saker som jag kan se tillbaka på med stolthet. Jag har aldrig gett upp och jag har alltid prioriterat mitt jobb så jag kan känna mig som hyfsat frisk. Jag har lärt mig vilka jag alltid har vid min sida och som alltid stöttar mig hur jag än mår. Jag har klarat saker som jag aldrig kunnat föreställa mig och jag har kämpat och jag kämpar fortfarande varje dag. Att jag tex klarade av att springa sickla loppet, hur sjukt va inte det? Om jag klarar det så klarar alla det bara du har rätt motivation och har någon som peppar och stöttar dig. Har du det kan man klara i princip vad som helst, sjuk eller inte!! Alla har vi någonting vi kämpar med eller för..ge aldrig upp, saker blir enklare! Sluta aldrig kämpa!! ♥♥