Så kommer ett barn till mig, ler och säger "Sofie, jag tycker du är en jättebra fröken." 

Dom orden gav mig kraften att inte ge upp där och det gav mig orken att orka den här dagen. 

Jag älskar mitt jobb. Många gånger är det dom barnen som får mig att orka det där lilla extra. 

Att träna är som terapi för mig. Det är lite som ett bevis på att jag fortfarande har kontrollen över min kropp, att det är jag som bestämmer. Det är inte alla dagar jag orkar eller kan eller har lust men sen kommer dom där dagarna då allt känns extra mycket skit. Allt känns helt meningslöst och då är det oftast träningen som hjälper. Så var det nu. Jag har haft några riktigt dåliga dagar. Jag har avbokat saker som jag helst hade velat vara med på. Jag har kortat ner aktiviteter för att jag har för ont för att orka. Jag har sovit dagtid för att orka med helgens planer. Jag har gråtit mig själv till sömns pga av smärta. Jag har vaknat dagen efter med onda ögon pga allt gråt. Jag tror inte jag har några tårar kvar nu. Så istället knöt jag på mig löparskorna och tog en lätt runda som terapi. I lagom takt, lagom långt. Sådär så jag precis känner mig trött men ändå sådär så jag orkar köra lite lätt kroppsträning när jag är hemma igen. Och helt plötsligt känns mitt huvud klarare, piggare på något sätt. Allt gör fortfarande förjävla ont men träningen har gjort så mitt huvud orkar fortsätta kämpa. För mig är träning terapi.

 

 

När jag i lördags varvade min förmiddag med gråt och försöka sova för att orka med hockyn på kvällen plingade min faster på för att lämna blommor till mig. Hur underbar? Att hon läst att jag mådde dåligt och tog sig tiden att komma hit för att pigga upp mig. Jag är så glad och tacksam för ALLA underbara människor jag har runt mig ❤

Att gå ner 8 kg på 5 månader plus ha ont i magen är tydligen inget bra tecken..

 

En akut koloskopi ska bokas för att se så det inte är ett nytt skov som spökar. Det är nästan så att jag hoppas det, så att man kan göra något åt saken.

 

Just nu känns allt skit. Mår illa när jag tänker på mat, mår illa efter jag ätit, får ont, blir trött. Jag vill ha ett liv där jag kan känna hunger och sug efter att äta.

 

Antingen är det ett skov eller så beror allt på att jag helt enkelt inte kan äta ordentligt. Har i alla fall bett om näringsdryck så jag får i mig något vettigt dom dagarna jag mår för illa för att äta.

 

Sen visade det sig att mina levervärden inte var så där jättebra..så nu väntar nya blodprov om nån vecka för att se om dom blivit bättre eller om man måste utreda det med..

 

 

Vet att jag alltid blir extra deppig efter dom här halvårskontrollerna men idag tog nog priset..

 

Jag orkar inte. Kan jag bara få må bra. Bara för en månad, för en vecka eller för en dag åtminstone.