Jaa som rubriken säger, just nu känner jag så mycket glädje som blandas med rädsla. Jag är så glad och tacksam över att må så otroligt bra som jag gör nu och som jag har gjort de senaste dagarna. I stort sett ingen smärta och jag känner mig typ levande igen..men sen kommer rädslan att allt kan vända så himla fort. Rädslan över att jag vet att jag nån gång kommer bli dålig igen, även om det förhoppningsvis dröjer länge innan den dagen kommer. Och till dess ska jag se till att ta till vara på glädjen över att må bra och försöka lägga rädslan åt sidan.

Jag kan på riktigt inte komma på när jag mådde så här bra senast. Det känns helt konstigt, att vakna på morgonen helt utan smärta. Det är så det har varit de senaste dagarna...dagar utan smärta. Den känslan är obeskrivlig. Trots att det inte är många dagar vi pratar om men alltså, dom här få dagarna utan smärta ger mig så mycket positiv energi så jag känner mig bara så lycklig. Det ända som just nu plågar mig är den här eviga tröttheten. Den är så fruktansvärt jobbig MEN jag försöker se bort från den och bara tänka på det bra. Och trötthet är trots allt inte konstigt, alla är trötta någon gång den enda skillnaden är väl att jag är sådär extremt trött typ hela tiden, oavsett hur lite jag gör, hur mycket jag gör eller oavsett hur mycket eller lite jag sover. Men jag har trotsat den här tröttheten ett par gånger nu och det är jag så glad för. Resan till Göteborg med pappa var hur bra som helst, sen har det varit fotboll på hemmaplan och i fredags vart det AW med Nadja och Emely. Så jaa det är inte så konstigt att jag känner mig helt slut nu, både idag och igår har jag bara känt mig helt borta, men som sagt .. det finns en anledning och då känns det mycket bättre att hantera den här tröttheten. Dom här dagarna utan smärta gör det även lättare att dölja min trötthet, att låtsas vara pigg osv. Jaa ni som läser här har nog förstått jag i störta möjliga mån försöker dölja hur jag mår utåt, och ni som läser det här bryr er tillräckligt mycket för att få veta hur jag mår och känner! Och det är på något sätt lättare att skriva här hur jag mår innerst inne, än att stå och berätta för någon som kanske inte alls bryr sig egentligen. För det är något jag också lärt mig under dessa åren, när någon frågar "hur mår du?" så är det väldigt sällan som dom faktiskt bryr sig om hur man mår. Och det sårar så mycket när man berättar hur man känner, för någon som man faktiskt trodde bryr sig, men så visade det sig att personen i fråga inte alls bryr sig minsta lilla om hur du mår. Då är det helt enkelt lättare att bara låtsas som att allt är bra =) Nu ska jag lägga mig och sova för att ladda upp inför en ny arbetsvecka och planerna som finns efter arbetstid!! Blev ett väldigt konstigt och osammanhängande inlägg men behövde skriva av mig.