Bara för att det inte syns så betyder inte det att jag inte är sjuk. Att jag gång på gång låtsas att jag mår bra. För jag vill inte erkänna varken för mig själv eller andra att jag mår dåligt. Jag har märkt att jag kan vara ganska så bra på att skjuta folk ifrån mig när jag inte mår bra, jag vet att jag har så många fina vänner jag kan ringa och som ställer upp för mig ändå är jag så sjukt dum att jag drar mig undan och inte visar. Ja klart jag kan säga att magen gör ont eller jag mår illa men det är så mycket mer än så, alla känslor och allt det jag känner. Jag känner mig så otroligt svag och liten ibland men det vill jag inte visa så istället låtsas jag att allt är bra och spelar min teater. Jag menar jag har varit sjuk i tre år nu..dags att lära sig leva med det här nu. Men det är det, jag kan inte lära mig att leva med det för även om jag kan dölja hur jag mår för alla runt omkring mig så kan jag tyvärr inte dölja det för mig själv... Mamma brukar säga till mig att jag måste lära mig att prata och berätta hur jag mår och jag harföförsökt men sen när jag håller telefonen mot örat och pratar med min vän..då torkar jag bort tårarna och säger inget hur jag mår utan låtsas som att allt är bra. Men det är väl ändå ett steg i rätt riktning att jag ringer om än inte för att prata hur jag mår men ändåå