Japp nu sitter jag med första litern av Laxabon..ska på koloskopi imorgon för att se så att jag reagerat bra på medicinen. Så jaa nu kämpar jag för att få i mig äcklet för att tömma magen. Ska dricka två liter nu på en timme..sen en liter mellan 18-19 och sen ytterligare en liter mellan 4-5 i natt. Jag lär ju inte få mycket sömn nää. Fy och det smakar hemskt!!

Det är helt sjukt hur långt jag har kommit. Jag kunde aldrig ana att jag va så här stark. För bara ett halv år sedan va jag så långt ner på botten så jag knappt orkade ta mig hur soffan till sängen. Det var verkligen crohnsen som bestämde över mig o som ägde min kropp men så nu..idag sprang jag sickla loppet och det är så otroligt stort för mig så ord kan inte beskriva. Ni som sett min resa de senaste två och ett halvt åren vet ungefär vad jag pratar om. Jag kan inte förstå hur långt jag har kommit... sjukt! nu ska jag vidare mot nya utmaningar. Och supertack stina för att du sprang och peppade mig heeela vägen :)

Sickla loppet närmar sig med stormsteg och denhär veckan kommer bestå av att försöka experimentera vad jag kan äta bäst för min jävla mage utan att få ont och behöva bryta pga den sjuka smärtan jag haft de senaste gångerna pga av min crohns :/ jävla skit. Men som mamma sa..bara att jag tar mig runt är en extremt stor bedrift med tanke på allt jag gått igenom så jag ska inte ha så höga krav. Bara jag tar mig runt ärjjag nöjd :) Börjar dock känna mig hänig tyvärr..snorig o lite halsont så idag blir det soffmys med mormor o morfar o kolla på fotboll och förhoppningsvis kan jag springa lite imorgon istället!

Jag tror att det är med hjälp utav prioriteringar som jag har kunnat tagit mig så här lång. Jag har tex alltid oavsett prioriterat mitt jobb.. det har alltid varit det viktigaste för mig. De senaste två åren har jag i princip knappt haft något liv utanför mitt jobb men som tack för det har jag fått behålla mitt jobb. Jag har hela tiden haft ett val.. fokusera på jobbet och lägga min lilla energi på det eller att lägga min energi på min fritid och då hade min kropp aldrig orkat med jobbet. Jag har fått välja bort saker som jag vet gör mig dålig, valt bort saker som jag mer än gärna velat göra men jag vet att min kropp inte längre orkar med allt det där som jag vill göra, så för att orka och klara av att jobba har jag fått göra prioriteringar. Och jag ångrar inte mitt beslut än enda sekund! Hade det inte varit för mina prioriteringar hade jag kanske inte haft nått jobb att gå till, jag hade kanske inte haft en egen lägenhet och jag hade kanske mått ännu sämre nu. Min största rädsla under den här perioden var dels att jag skulle förlora min ungdoms tid eftersom jag inte längre kunde leva som jag ville men det jag var allra räddast för var att förlora mina vänner då jag inte alltid orkade eller klarade av att göra saker, mitt liv bestod av att jobba och sova och ibland när jag mådde bra även äta alla mål om dagen. Men jag förstår inte varför jag var rädd för det, för nu när jag mår bättre har jag fortfarande kvar dom flesta av mina vänner och jag har fått så otroligt mycket hjälp av dom.. Ni har varit bäst och det är ni som fått mig orkar kämpa vidare i vissa stunder och jag är så glad att jag numera orkar med både jobbet och min fritid =D

Livet leker och jag mår bättre än på evigheter och det verkar som att dom flesta runt om kring ser att mitt leende, min glädje och min livskraft numera är helt och hållet på riktig. Jag behöver inte spela någon teater längre, jag behöver inte låtsas vara glad för numera vaknar jag med ett leende på läpparna. När tillochmed min chef kommer fram till mig och påpekar att jag ser mycket friskare ut och mycket gladare.. "snart kommer du va en sån där som är ute röjer hela tiden" haha hennes ord inte mina. Dock kommer nog aldrig det hända eftersom jag hela tiden måste balansera på en liten liten tråd, ett snedsteg och jag ramlar tillbaka några rutor MEN jag kommer i alla fall orka vara med och göra saker nu men kanske inte heeeela tiden. Är så glad över det och jag inte den ända som är glad över mina framsteg. Mammas och pappas glädje går ju verkligen inte att gå miste om :) bästa bästa!! Just nu räknar jag ner dagarna till många saker..hockeyn börjar på torsdag och imorgon ska jag och Carro hämta biljetterna..den 26 september är det derbydags och dom biljetterna ska också hämtas ut imorgon Och så räknar man ju ner dagarna till den stora dagen..Sickla loppet!! Hoppas jag kommer klara det.. vissa stunder är jag riktigt tveksam men andra känns det som att jag kommer klara det galant. Bara jag kommer runt så är jag hur nöjd som helst!