Gårdagen var helt faktisk! Att min barndomsvän gifter sig med min brors barndomsvän känns lite smått konstigt men samtidigt så kul! Och jag är glad att jag väntade med att starta min antibiotika kur till idag. Trots att det var fruktansvärt jobbigt i början av dagen/kvällen när man satt ner mycket. I kyrkan var det med lättnad som jag ställde mig upp så fort man fick chansen och likadant var det vid middagen. Men jag hade ändå bestämt mig innan att jag skulle skita i att jag hade ond. Bara vara glad och fira mina vänners stora dag och det gick bra :) Kroppen och huvudet är rätt bra på det sättet. Ibland kan man lixom låtsas som att man mår bra, inte helt bra såklart och tyvärr inte under några längre stunder men så här som på bröllopet. Jag hade bestämt mig för att må bra och trots att det gjorde sjukt ont ibland så klarade jag mig bra. Jag dansade och hade kul och det är jag så glad för! Och idag har jag börjat med mina två olika antibiotika tabletter så snart kanske jag slipper den här smärtan jag får av att sitta. Håll tummarna! Fick i alla fall en ungefär 5 minuters lång föreläsning när jag hämtade ut medicinen. Vad jag får och inte får äta. Och att det är absolut förbjudet att dricka alkohol. Även upp till tre dagar efter behandling annars blir det direkt in till akuten. Men ja toppen det lät inte alls läskigt. Bäst att jag sköter mig på den fronten då.

Vet knappt längre vad som gör mest ont. Lederna eller någon av det magonda. Har fått vila från styrketräningen men börjar bli otålig..jag vill kunna träna, jag vill inte vara som en 80 årig gammal kärring som knappt kan lyfta en tekopp utan smärta. Just nu knaprar jag strandnypon och håller tummarna för att det kanske kan hjälpa lite i alla fall. Och inom kort ska jag börja äta antibiotika för äggledarinflammation så snart kanske det magonda försvinner. Så förhoppningsvis har jag bara mitt "vanliga" magonda kvar inom kort och det kan jag ändå leva med. Hoppas hoppas hoppas! Så att jag kan börja leva som en 25 åring. Vill träna och orka göra saker. Vill leva. Vill klara av saker som jag idag inte klarat pga smärta. Jag vill känna mig stark. Stark nog i fingrarna så att jag kan bära tunga saker eller öppna burkar utan att fingrarna ger upp. Jag vill leva utan smärta så att jag kan få känna mig pigg. Att all energi inte ska gå åt till att överleva dagen fylld med smärta.

Jag vet att jag troligtvis aldrig kommer vara helt symtom fri men om det bara håller sig på en lagom nivå, så där så att det bara gör lite ont på ett ställe. Det kan jag ändå leva med. Och hoppet om att den stunden ska komma, det är det som får mig att orka fortsätta kämpa.

Ja just nu känns allt bara orättvist, det känns skit. Jag är frustrerad, ledsen, arg, you name it.. När jag kollar på fotboll, då brukar jag ha 90 fria minuter. Jag vet att det låter konstigt kanske men faktum är att när jag kollar på DIF mår jag som bäst. Jag har 90 minuter där jag på riktigt kan låtsas som att jag mår bra. Så har det nästan alltid varit..fram tills i måndags, smärtan jag kände då var hemskt. Min sittplats blev ståplats i princip hela matchen för det gjorde för ont att sitta. En annan sak som börjat bli mitt fria ställe är gymmet. Där försvinner ångest och där kan jag fokusera på mig och min kropp och styrka. Fram till idag. Efter en övning kände jag hur det onda började komma i lederna. Men jag är så dum och envis så jag vill inte att "sjukdomen ska vinna" så jag kämpar på. Men efter ca 15 minuter gör det så ont från fingrarna upp i armarna. Det gjorde så ont så jag va tvungen att skynda till omklädningsrummet för att inte börja gråta mitt på gymgolvet. Just nu känns allt skit. Jag känner mig dålig och svag. När jag inte ens kan få må bra där jag trivs som bäst. Att jag vill men inte kan pga smärtan. Det hela känns ännu jobbigare nu när jag äntligen börjat komma igång med träningen osv och märker resultat och så skiter det sig. Jag hoppas innerligt att det beror på väderomslagen och kylan som kommit nu. Att det snart stabiliseras för jag vet inte hur länge jag kommer orka kämpa med både ledont samtidigt som magen gör så ont.. Nu ska jag spendera resten av kvällen att tycka synd om mig själv och imorgon ska jag ta nya tag!!