Ja just nu känns allt bara orättvist, det känns skit. Jag är frustrerad, ledsen, arg, you name it.. När jag kollar på fotboll, då brukar jag ha 90 fria minuter. Jag vet att det låter konstigt kanske men faktum är att när jag kollar på DIF mår jag som bäst. Jag har 90 minuter där jag på riktigt kan låtsas som att jag mår bra. Så har det nästan alltid varit..fram tills i måndags, smärtan jag kände då var hemskt. Min sittplats blev ståplats i princip hela matchen för det gjorde för ont att sitta. En annan sak som börjat bli mitt fria ställe är gymmet. Där försvinner ångest och där kan jag fokusera på mig och min kropp och styrka. Fram till idag. Efter en övning kände jag hur det onda började komma i lederna. Men jag är så dum och envis så jag vill inte att "sjukdomen ska vinna" så jag kämpar på. Men efter ca 15 minuter gör det så ont från fingrarna upp i armarna. Det gjorde så ont så jag va tvungen att skynda till omklädningsrummet för att inte börja gråta mitt på gymgolvet. Just nu känns allt skit. Jag känner mig dålig och svag. När jag inte ens kan få må bra där jag trivs som bäst. Att jag vill men inte kan pga smärtan. Det hela känns ännu jobbigare nu när jag äntligen börjat komma igång med träningen osv och märker resultat och så skiter det sig. Jag hoppas innerligt att det beror på väderomslagen och kylan som kommit nu. Att det snart stabiliseras för jag vet inte hur länge jag kommer orka kämpa med både ledont samtidigt som magen gör så ont.. Nu ska jag spendera resten av kvällen att tycka synd om mig själv och imorgon ska jag ta nya tag!!