Igår fick jag samtal från min läkare och äntligen fick jag svar. Svaret att jag inte har inbillat mig eller något sånt. Jag har faktiskt börjat tvivla på mina känslor. Att jag inte har rätt att känna den här smärtan. Att det inte är på riktigt.

 

Men igår fick jag svaret på kameran jag svalde. Den hade visat en inflammation i tunntarmen. Så då har jag en i tunntarmen och en inflammation i ändtarmen. Jag verkar i alla fall glädjande nog slippa kortisonet men kommer få börja på humira på torsdag nästa vecka.

 

Så nästa vecka består av att lämna blodprover inför medicineringen samt ett besök hos läkaren för att lära mig hur jag ska ta medicinen. Som nämligen tas själv med en spruta. Lite läskigt faktiskt. Har ju dumt nog läst på lite och läst att det kan göra ont när själva medicinen kommer in k kroppen. Men det ska nog gå bra! 

 

På måndag börjar jag även jobba 50%. Även det lite skräckblandad förtjusning. Ska bli skönt att komma tillbaka och träffa mina underbara kollegor och barnen men samtidigt. Hur ska jag orka? Mår ju egentligen fortfarande lika dåligt. 

 

Men det känns även som att det går åt rätt håll nu. Så bara hålla tummarna för att det blir bättre nu. Känns lite som att det kan i alla fall inte bli sämre..