Måste börja med att säga att utan mina nära och kära och utan mina vänner hade jag aldrig orkat med det här skit året. Att jobba med så underbara kollegor som förstår och bryr sig, som ger mig den tiden jag behöver för att få bättre, utan alla er hade det här varit så mycket jobbigare.

På senare tid har jag mått illa allt oftare, oftast på morgonen men sen vill det liksom inte försvinna och när det sen försvinner känns det som mitt huvud är fullt med bomull eller något liknande, känner mig helt totalt borta, läskig känsla. Förra veckan fick jag gå hem från jobbet för jag mådde så dåligt, somnade hemma hos mormor och morfar och reagerade inte ens när deras granne kom in och ropade, läskigt! Hörde nått men jag kunde liksom inte göra nått, inte reagera..läskig känsla var det iallafall..

Hur som helst talade jag om illamåendet för läkaren på Ersta när jag va där i torsdags, så nu ska jag prova ta puri netholen tidigare på dagen så att jag kan sova bort illamåendet på natten :) hoppas det hjälper! Ska även trappa ner ännu mer med entrocort så om en eller två veckor ska jag börja äta en tablett varannandag istället för en varje dag som jag nu äter.. Angående tröttheten kan det vara eller det är troligtvis pga massa saker, alla tankar som snurrar i mitt huvud mer än en gång per dag, illamåendet, medicinen och de onda (som övrigt har blivit bättre, glädjande nog) så det är bara kämpa igenom dagarna som jag redan nu gör, inte mycket mer att göra, trist bara att det sabbar min "ungdom" orkar knappt göra nått längre på helger eller efter jobbet,, riktigt tråkigt!