Jag har under mina år som sjuk träffat på en del läkare, både bra och dåliga. Så fort jag har fått en bra läkare som verkligen har lyssnat och har trott på mig så ska dom sluta och jag får träffa någon annan. Och en del läkare som jag har träffat har egentligen inte ens lyssnat på vad jag har att säga eller helt enkelt inte trott på mig när jag talat om hur dåligt jag mår. Och så har det varit med den här tröttheten, förstår dom inte hur jobbigt det är att må dåligt och inte ens bli tagen på allvar. Vårdcentralen har sjukskrivit mig pga vad dom kallar det depression men när jag nu behöver få förlängt, för hur ska jag orka jobba när jag knappt orkar någonting, så får jag bara två dagar extra + 5 dagar med 50%. På Ersta Sjukhus kunde man inte sjukskriva någon för som sköterskan sa "lite trötthet". Jag förstår att trötthet är en svår diagnos att ställa för dom kan inte mäta hur trött jag är, men när jag gång på gång påpekar och gråter över hur otroligt slut jag är så borde dom väl kunna förstå. Det är inte normalt att kunna lägga sig kl 19 på kvällen och sova utan problem till dagen efter. Och det är inte heller normalt att helt plötsligt utan direkt anledning bryta ihop i en gråtattack bara för att man är så otroligt trött så man har inte förmågan att hålla det inom sig. Det är inte heller normalt att man som 23åring åker hem kl 22 på kvällen när kompisarna ska ut och festa bara för att man inte orkar. Hur som helst hoppas jag verkligen att jag snart slipper det här. Pratade precis med min läkare på Ersta Sjukhus och alla proverna ser bra ut, sköldkörteln som man misstänkte var problemet såg bra ut och mina järnvärden har ökat rejält sedan jag fick järn via dropp. Vilket är bra, det är verkligen superbra men ibland önskar jag bara att proverna visar någonting så man får svar på vad som är felet. Nu ska vi göra ett försök att sluta med min medicin mot magen, det kan nämligen vara så att det är den som spökar och ger sådan kraftiga biverkningar som påverkar min vardag så pass mycket.