Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att jag kan må så här bra .. vågar inte riktigt ta in det på nått sätt av rädsla för ett bakslag..det har liksom hänt så många gånger förr att jag äntligen börjar må bra och så vänder det igen. Men den här gången känns det annorlunda. Visst jag har fått dagar då jag mått piss pga chronsen men jag har nu lättare att lyckats bita ihop. Jag kan ta att jag mår skit en dag även om det är jobbigt men sen nästa dag är det bara bita ihop o gå vidare liksom :)

För så bra som jag mår nu kan jag inte ens minnas när jag gjorde sist :) och jag orkar leva o jag orkar vara jag. Men jag har även lärt mig att det är en hårfingräns mellan vad jag Tror att jag klara av och vad jag faktiskt Klarar av..ibland så vill man liksom mer men när man tänker efter så vet jag att min kropo inte pallar lika mycket som en "frisk" människa. Så det gäller att lära sig vart man ska sätta gränsen och det är någonting som jag jobbar med varje dag och jag är på god väg att lyckas klura ut mina begränsningar :)