Snart börjar jag med den nya medicinen och då hoppas hoppas hoppas jag och tror att de blir bra, jag måste tro de för de e det som gör så jag orkar..det som gör så jag klarar av smärtan, att veta att snart är deförhoppningsvis borta!!!

Och utan alla mina nära o kära som alltid stöttar mig hade de här varit miljoner gånger jobbigare än vad det är..känns skönt att jag har folk att prata med, ventilera liksom..

Btw bokat tåg till Skåne i juni :) sysslingen tar studenten kuul, jag o Thomas åker dit .. Längtar!!

Och snart ska min nya lilla syssling här i Sthlm döpas ska också bli kuul :D