Innan den här veckan började var jag rädd, jag var så otroligt rädd för att börja jobba igen. Rädd för att alla skulle förvänta sig att jag skulle må bra och vara stark. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket rädsla jag har fått efter sjukdomen, inte för att den är farlig eller så men jag är rädd för att visa mig svag, rädd för att må dåligt, rädd för att ha ond, rädd för att medicinen inte ska fungera, jag rädd! Men även om rädslan är med mig i stort sett hela tiden så har det här varit en bra vecka! Har inte haft ont i varken mage eller leder särskilt mycket vilket är en enorm lättad och första veckan på jobbet efter semestern gick också bra, men nu är ju längre tiden går som jag mår bra desstu mer rädd är jag för att lämna Blodprov, att läkarna ska ringa och säga att jag inte kan fortsätta med medicinen, rädd för att må dåligt igen. Samtidigt är jag extremt glad och tacksam över att jag äntligen mår okej! :)