Ja det är så det känns, som att verkligheten kom ikapp mig, Min kropp orkade väl inte längre visa sig stark, spela teater.

Har försökt övertala mig själv jag mått bra, och ja visst jag har inte så ont i magen längre, men mina leder gör ont och psykist mår jag dåligt. Har ingen ork kvar, orkar knappt nått.

Igår brast allting på jobbet, kunde inte sluta gråta och värre blev det när alla omtänksamma och undrade hur jag mådde, då kunde jag verkligen inte sluta gråta. Det slutade med att jag blev hemskickad och chefen sa åt mig att fixa sjukskrivning så jag får en lång ledighet så jag kan vila upp mig och bli stark till hösten istället. För jag kan ju ändå inte jobba när jag mår så här.

Har märkt att jag den senaste tiden inte alls har varit bra på att dölja hur jag mår, känns som jag gått runt som en zombie..

Hoppas hoppas hoppas att de onda lederna INTE beror så den nya medicinen utan för att jag minskat kortisondosen.. hoppas!


Min älskade Plura