SKRIVET: 2012-12-26, kl 23:24:29 | PUBLICERAT I: Allmänt

hopplöshet

Allt känns så hopplöst, jag orkar inget men jag vill inte klaga vill inte vara jobbig..vill leva ett normalt liv , ett liv utan mediciner, utan smärta och trötthet..ett normalt liv. Jag vill kunna följa med ut och festa istället för att åka hem när dom andra drar ut..smärtan jag känner då är inte från magen, den kommer inne från..det är sorg över att inte orka att inte vara med.

Samtidigt som jag känner hopplöshet känner jag mig sjukt otacksam som bara klagar och tycker synd om mig själv..jag har ju mina nära o kära min familj och mina vänner som verkligen försöker förstå och som accepterar att jag är sjuk.


Helen

Usch lider verkligen med dig.. Önskar jag kunde göra något. Det gör ont i mitt hjärta när jag ser att du inte orkar gå ut och festa med dina kompisar. Det är sånt en ung tjej ska kunna göra.
Kram på dig mitt hjärta, älskar dig.
Puss mamma

Svar: Älskar dig mamii <3
Sofie


Tessie

Du är inte otacksam! Och vet du vad? Du får tycka synd om dig själv! Du får känna precis vad du vill, men vet precis hur det känns. Det känns "fel" att tycka synd om sig själv, något man ha fått lära sig som liten. Men det här är inte "jag får inte dn leksak som alla andra. Så det är synd om mig" detta handlar om en sjukdom. Något som tar över ens liv utan att ta hänsyn. Och då får man fan känna så. Sen om andra inte förstår det så...fuck them, fuck them all

Kram tessie

Svar: Du är så bra tessi, glad att jag har dig :) <3
Sofie



KOMMENTERA DETTA INLÄGG:

NAMN Spara info?

E-POST (publiceras ej)

URL

Kommentar: