Tog mod till mig att ringa sjukhuset idag. Tyvärr har min läkare semester fram till slutet av Januari, sjukt otur. Men som tur är kontaktade sköterskan jag pratade med dagvården där man har en jourläkare. Han tyckte att jag skulle komma in på en akuttid för att ta lite prover osv för att se så jag inte reagerar med att bilda antikroppar mot medicinen osv. Så imorgon 14.30 har jag en tid där. Är sjukt nervös, som alltid när jag ska till Ersta. Men det kommer nog gå bra. Ska iallafall bli skönt att kolla upp utslagen.

Annars har idag varit värdelös. Ont i magen och lederna och bara allmänt deppig. Såna här dagar är jobbiga. Orkar inget. Har ingen lust till nått. Vill helst bara ligga i sängen och gråta. Men konstigt nog har jag inte lyckats gråta alls idag. Trots att det är de ända jag velat. Jag orkade iallafall ta en sväng till Nacka forum. Det var hemskt! Men kändes ändå skönt att varit utanför dörren, iaf för en stund.

Nu ska jag nog försöka sova. Vill att den här deppdagen ska ta slut. Så jag kan vakna upp imorgon till en ny fräsch start! Imorgon ska bli en bättre dag!!

Gårdagen var helt faktisk! Att min barndomsvän gifter sig med min brors barndomsvän känns lite smått konstigt men samtidigt så kul! Och jag är glad att jag väntade med att starta min antibiotika kur till idag. Trots att det var fruktansvärt jobbigt i början av dagen/kvällen när man satt ner mycket. I kyrkan var det med lättnad som jag ställde mig upp så fort man fick chansen och likadant var det vid middagen. Men jag hade ändå bestämt mig innan att jag skulle skita i att jag hade ond. Bara vara glad och fira mina vänners stora dag och det gick bra :) Kroppen och huvudet är rätt bra på det sättet. Ibland kan man lixom låtsas som att man mår bra, inte helt bra såklart och tyvärr inte under några längre stunder men så här som på bröllopet. Jag hade bestämt mig för att må bra och trots att det gjorde sjukt ont ibland så klarade jag mig bra. Jag dansade och hade kul och det är jag så glad för! Och idag har jag börjat med mina två olika antibiotika tabletter så snart kanske jag slipper den här smärtan jag får av att sitta. Håll tummarna! Fick i alla fall en ungefär 5 minuters lång föreläsning när jag hämtade ut medicinen. Vad jag får och inte får äta. Och att det är absolut förbjudet att dricka alkohol. Även upp till tre dagar efter behandling annars blir det direkt in till akuten. Men ja toppen det lät inte alls läskigt. Bäst att jag sköter mig på den fronten då.

Vet knappt längre vad som gör mest ont. Lederna eller någon av det magonda. Har fått vila från styrketräningen men börjar bli otålig..jag vill kunna träna, jag vill inte vara som en 80 årig gammal kärring som knappt kan lyfta en tekopp utan smärta. Just nu knaprar jag strandnypon och håller tummarna för att det kanske kan hjälpa lite i alla fall. Och inom kort ska jag börja äta antibiotika för äggledarinflammation så snart kanske det magonda försvinner. Så förhoppningsvis har jag bara mitt "vanliga" magonda kvar inom kort och det kan jag ändå leva med. Hoppas hoppas hoppas! Så att jag kan börja leva som en 25 åring. Vill träna och orka göra saker. Vill leva. Vill klara av saker som jag idag inte klarat pga smärta. Jag vill känna mig stark. Stark nog i fingrarna så att jag kan bära tunga saker eller öppna burkar utan att fingrarna ger upp. Jag vill leva utan smärta så att jag kan få känna mig pigg. Att all energi inte ska gå åt till att överleva dagen fylld med smärta.

Jag vet att jag troligtvis aldrig kommer vara helt symtom fri men om det bara håller sig på en lagom nivå, så där så att det bara gör lite ont på ett ställe. Det kan jag ändå leva med. Och hoppet om att den stunden ska komma, det är det som får mig att orka fortsätta kämpa.