Häromdagen var det en person som betyder mycket för mig som frågade om min mage, hur det var nu osv och jag svarade såklart att jag vart hos läkaren och jag berättade lite smått ytligt om diagnosen jag fått. Samtidigt som jag berättade det här var det en annan person som också hörde varpå denna person säger till mig sen "Usch va jobbigt". och ja det är jobbigt, riktigt jobbigt. Efter ett tag säger sen den här personen till mig att om jag träffar en kille så ska jag vänta så länge som möjligt med att berätta de här, typ när vi ska förlova oss. Och även om den här personen sa det med en liten skämtsam ton i rösten så kan ju inte låta bli att tänka, Ska jag skämmas för det här? Är det meningen att jag ska hålla det här hemligt? Ska jag gå runt och må dåligt själv utan att någon vet om det? Jag menar om jag hade brutit båtbenet och sen läker inte det ihop som det ska utan jag får leva med det resten av livet då skulle jag ju inte behöva hålla det hemligt men det här ska jag? Jag vet inte, kanske hade den här personen rätt? Men för mig är det viktigaste att jag mår bra och jag kommer inte må bra att av hålla det här hemligt för allt och alla. Om jag träffar någon som sen inte kan acceptera att jag är sjuk så är den personen ingen jag vill vara med för jag vill bli accepterad för den jag är.  

Jag märker ju själv att det känns bättre när jag får prata om det (därför jag skriver av mig här) men självklart är det väl inte det första jag säger när jag träffar någon ny, jag presenterar mig ju inte med "Hej jag heter Sofie och jag har en kronisk mag-tarmsjukdom". För det här är ju inget jag är stolt över, tvärt om jag skulle verkligen verkligen verkligen vilja slippa det här men vad ska man göra, bara gilla läget nu.

Ajaa orkar inte skriva så mycket nu, men bara så ni vet kommer min blogg nu mera handla mest om det här, för jag känner att jag behöver skriva av mig ibland om mina tankar och det är just det här om Crohns som tar upp det mesta i mina tankar.  Så vill ni inte läsa om det här så kan ni lika gärna skita i att gå in på min blogg. Tack och hej för mig sålänge nu då!

Var och gjorde en koloskopi i fredags så nu vet jag väl ungefär vad som är felet.

Började få ont för en vecka sedan igen, alltså riktigt ont för ont har jag ju haft lite hela tiden. Men i söndags fick jag riktigt ont och feber samt ont i lederna .. jag som aldrig har feber kände dirket att det var något som inte stämde så jag ringde i måndags till Ersta sjukhus. Och som sagt i fredags gjorde jag en koloskopi och det visade sig att jag har en inflammation i tarmen samt små sår i tarmen, känns ju lagom spännande med små sår i tarmen =/ Inte så konstigt att jag har ont!

Nu har jag i allafall fått kortison som jag ska äta ett tag för att de ska bli bättre!

Ska tillbaka till läkaren på torsdag och prata osv, hoppas han kommit fram till någonting mer då.